Romulus och Remus

Rhea Silvia, var prästinna och tjänade guden Vesta. Som vestal var hon i lag förbjuden att föda barn. Hennes farbror kung Amulius kunde på så sätt sitta säkert på tronen. Han var en grym och girig härskare som styrde hårt över Alba Longas folk.

Av alla de gudar som vakade över människorna var det guden Mars som visade störst intresse för Alba Longas folk. Guden Mars beslöt sig för att ingripa,  i en dröm som Rhea Silvia hade förstod hon att något märkligt skulle hända. Så blev det, hon födde tvillingpojkar.

Rhea och barnen fördes till kungen, han beordrade sina vakter att dränka Rhea och hennes sönerna i floden Tibern. Rhea kastades i floden och tvillingpojkarna lades i en korg som kastades i Tiberns virvlande vattenmassor. Floden svepte med sig korgen, men tillslut så nådde den lugnare vatten och fastnande i rötterna till ett fikonträd. 

Rhea Silvia hade haft rätt när hon trodde att guden Mars var far till hennes söner, han såg också till att de räddades. Ett av de djur som helgats åt guden Mars var Vargen.

En varghona bodde med sina ungar i en grotta i närheten gick ner till floden för att dricka vatten, när hon hörde de hungriga barnens skrik. Hon lyfte försiktigt upp dem och bar dem till sin grotta där hon slickade dem rena och gav dem di. Sedan sov de båda tvillingpojkarna mätta och belåtna i varghonans varma päls. 

För att rädda sina söner så beordrade Mars fåglarna att ge barnen mat, varje dag flög de till grottan med bröd och frukt till pojkarna. Mars förstod att de vilda djuren inte kunde ge pojkarna allt de behövde. Så en fattig herde kom att iaktta fåglarna som flög in i grottan där en varghonan bodde. En dag gick han in efter det att varghonan lämnat den med sina ungar och fann till sin förvåning de båda pojkarna. Han tog med dem hem till sin hustru som sade "Detta är inga vanliga gossebarn, jag tror att de är Gudasöner som sänts till oss, att älska och vårda." De döpte de båda pojkarna till Romulus och Remus.

Romulus och Remus kom sedermera att döda kung Amulius i Alba Longa. Denne man som dömt dem och deras mor till döden. Numitor, deras morfar var en god, vis och givmild man, blev kung i Alba Longa.  

Bröderna Romulus och Remus kom sedemera att grunda en ny stad. Vilken plats skulle var bättre att grunda en stad på än den där de flutit i land och först fostrats av en varghona, sedan av den fattige herden. De båda bröderna kom i konflikt om vem som skulle bli kung över staden och Romulus dödar Remus i ett vredes utbrott. Romulus blir kung över staden och den får namnet Rom efter sin grundare. Därför är varginnan än i dag Roms heliga djur och finns avbildad i Roms stadsvapen.

Hos Indianerna framställs vargen som en god varelse som förtjänar vördnad. Genom att ikläda sig vargskinn trodde sig indianerna kunna få vargens kraften som jägare.

Man betraktade inte vargen som ond på våra breddgrader innan kristendomen gjorde intrång i vårat land.

Hos inuiter beundrar man vargen över alla andra djur för dess skicklighet som jägare, detta till trots att de jagar samma byte. De försökte istället att efterlikna vargarnas sätt att jaga, för att själva kunna bli skickliga jägare.

Varför människan fruktar vargen kan jag inte förstår.En varg är försiktigare, räddare, än en hund. Den tar lättare till flykten inför något okänt och skrämmande.